I dag är det en viktig årsdag. För 76 år sedan slog Telemarkshjältarna till med det som blev andra världskrigets mest spektakulära sabotageaktion. De allierade och Tyskland tävlade om att få fram en atombomb. En bomb som skulle vinna kriget. För att bygga en atombomb krävs tungt vatten. Rjukan var viktig för Tyskland, här fick de sitt tunga vatten. Det ville England med flera sätta stopp för.
Du kanske kollar på Netflix och The heavy water war, en bra serie om det civila livet i Rjukan, om förberedelserna i Skottland och livet på fjället för Joachim Rönneberg och hans grupp. Jag och överlevnadsexperten Stefan Källman var med i Rjukan på 50-årsjubiléet. Det var en stor dag, och kväll med facklor upp till kraftstationen. Jag gick bredvid Arne Kjelstrup och hade då förstås tillfälle att fråga honom om hur det var i Fetterhytten (de visste vad den andre skulle säga innan han öppnade munnen), om de fått någon överlevnadsutbildning (nej) om vad de åt på fjället (renar). Jodå renögon var en delikatess. När sabotagegruppen tagit sig in i kraftstationen där tungvattnet producerades, då menar Joachim Rönneberg, att de kunnat lämna sina handeldvapen i Skottland. Vakthållningen var minimal, de tyska vakterna hade i sin vildaste fantasi inte tänkt att en sabotagegrupp skulle ta sig uppför ravinen mot kraftstationen. När fackeltåget kommer fram är det trångt med kameror, media från olika delar av världen är där. På minuten 50 år efter kommer en grupp norska kadetter i engelska uniformer och med Thompson k-pistar upp från ravinen. Fotograferna fotar och filmar, en föser undan Arne Kjelstrup för att få kadetterna på bild. "Hur känns det att vara här?" frågar jag honom. "Inget särskilt, har varit här så många gånger"svarar Arne Kjelstrup. Sin glädje delar han med kamraterna, hjältarna från Telemarken. I dag är hjältarna döda, men vi minns dom. Om du vill läsa mitt reportage från 50-årsjubiléet går det förstås bra. // Per Lunqe
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |