STOR NUMERÄR MEN SVAG EKONOMI FÖR RYSK KRIGSMAKT (1)

Ryssland förfogar över ett stort antal övade och insatsberedda förband. En styrka är förmåga till snabba beslut vid en framtida större militär operation. Begränsande är föråldrad materiel och ekonomin, en låg tillväxt i rysk BNP och inför presidentvalet 2018 tycks försvarsutgifterna minska. Det menar docent Gudrun Persson och forskningsledaren Fredrik Westerlund vid FOI som skriver om rysk militär förmåga för alltomförsvar.se. Vi har delat upp svaren i tre delar.

I rapporten Rysk militär förmåga ser ni ett alltmer auktoritärt Ryssland där utgifter för landets krigsmakt prioriteras. Kan ni ge något exempel på detta?

Rysslands försvarsutgifter mer än fördubblades mellan 2005 och 2015. Detta beror framförallt på den ryska politiska ledningens målsättning att modernisera de Väpnade styrkorna med en militärreform som startade 2008. Militärreformen har åtföljts av ett stort beväpningsprogram vars implementering påbörjades 2011.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland. Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vilkas syfte är att ingjuta militär-patriotiska värderingar i de unga.

Rysslands agerande under de senaste åren har visat att den ryska politiska ledningen är beredd att använda militärt våld för att nå sina mål. Den ökande repressionen på hemmaplan och uttalanden om att Ryssland hotas av både fiender inifrån och från Väst har skapat en betydande låsning. Det kommer att bli mycket svårt för den politiska ledningen att helt lägga om retoriken eller att reformera det politiska systemet utan att riskera sin maktposition.

De ryska militära styrkorna utvecklas mot att hantera större konflikter utanför den tidigare Sovjetsfären. Vad skulle det kunna innebära för Östersjöregionen?

Ryssland kräver en internationell säkerhetsordning som ska bestå av ett fåtal stormakter vilka erkänt varandras intressesfärer. Detta krav har framförts i många år, men nu har Ryssland börjat att regelbundet agera militärt för att understryka detta krav; annekteringen av Krim, den militära aggressionen i östra Ukraina och den militära operationen i Syrien. Detta är nytt – och det påverkar säkerhetsläget i angränsande, mindre stater.

Inom utrikespolitiken har Ryssland tydligt pekat på att länder i närområdet vilkas regeringar är fientligt inställda till Ryssland utgör en fara för den nationella säkerheten. Detta innebär att geografiskt fokus även i fortsättningen kommer att ligga på Rysslands grannländer.

// Per Lunqe