Det civila försvaret, ena benet i totalförsvaret, byggs och det byggs inte från noll, men efter timeouten är det många resurser som måste både planeras och övas för att kunna mobiliseras. Om MSB är ett nav i planeringen så ska länsstyrelserna bland mycket annat se till så att Försvarsmakten rullar i hela skalan av gråzon till krig.
För tidningen Försvarsutbildaren intervjuade jag Leif Isberg som är expert på Länsstyrelsen i Västra Götaland. Det är ett stort projekt att bygga civilt försvar igen? ”Ja, men vi har en del bra erfarenheter att plocka fram. Det är en resa att göra gemensamt inom civilt försvar. Och det är framför de fem stödbehoven vi ska se till att de fungerar” säger Leif Isberg. Då ska soldaterna få mat, sjukvård, transporter, bensin och diesel, det ska finnas el. Leif Isberg ska se till att det finns i Västra Götaland, en region med 1.6 miljoner invånare och 49 kommuner. Men det är inte lika enkelt som under Kalla kriget. Aktörerna var till största delen statliga. I dag är mycket outsourcat. Avtal ska skrivas utan att konkurrenslagstiftningen tar stryk. ”Vi har en förfogandelag som gäller vid beredskapshöjningar. För planeringen behövs överenskommelser mellan myndigheter och olika branscher i näringslivet. Kanske behöver vi en modern form av det som kallades K-företag, krigsviktiga företag” säger Leif Isberg. // Per Lunqe
0 Kommentarer
Civilt försvar är inne och efterfrågas som aldrig förr de senaste 20 åren. Efter Sovjetunionens kollaps blev det en strategisk time out, inte bara för stridsvagnsförare, utan också för beredskapssamordnare i kommunerna. Stridsvagnar förrådsställdes och beredskapsplaner trycktes ner i lådor som låstes och nycklarna försvann. Nu har regeringen beställt totalförsvar och civilt försvar. Det tycker jag är stimulerande, började min reporterbana på Civila försvarstidningen. Har bevakat ÖCB, Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och nu MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det finns mycket att irritera sig över, allt ska formellt köras i långbänk, men MSB gör vad de kan för att sätta fart på det civila försvaret. Det är mycket som ska rulla. Försvarsmakten som varit nettoleverantör till det civila försvaret ska nu förses med drivmedel, sjukvård, livsmedel, en robust IT-miljö och det inte bara i höjd beredskap utan även i krig. Men det är inte Kalla krigets 850 000 soldater som ska mobiliseras i Sverige. Nu rör det sig om storleksordningen en O-ringen av orienterare som en överste sa förra veckan när jag intervjuade honom. Det civila försvaret är också ett försvar som ska fungera i fred. Sverige vinner på att ha robusta och stabila strukturer. Det visar sig vid sabotage mot sändarmaster och överbelastningsangrepp på mediehemsidor. Människor som står trygga mot propaganda är också en bonuseffekt av ett civilt försvar. Transporter efterfrågas av Försvarsmakten. Foto: Dag Enander / Försvarsmakten // Per Lunqe När myndigheter triggas i en händelse uppstår ibland frågetecken. Ett av dessa är vem som äger frågan. Du kanske kommer ihåg antraxveckorna? Det gör jag. Jobbade på FOI:s informationsavdelning och antraxveckorna började för mig natten mot 16 oktober 2001. Aftonbladet ringer och vill ha FOI-forskare identifierade på en terminal i södra Stockholm. Det ville jag inte bistå med. På terminalen fanns paket med förmodad antrax. Det hela började i USA en vecka tidigare där två senatorer fått brev med de dödliga sporerna, pulverbrev. Under antraxveckorna i Sverige stod postterminaler stilla, polishelikoptrar flög paket från Kiruna till Umeå där FOI NBC-skydd analyserade, var det antrax? Dag ett på FOI svarade jag på 60 samtal. Oroliga mammor ville ha skyddsmasker, medier ville ha uppdateringar om läget och smittskyddsläkare i Jönköping ville veta hur man diagnostiserar antrax. Det var pulverbrev i alla nyheter. Tidningarna belägrade Cementvägen i Umeå och området utanför FOI NBC-skydd. Det gick så långt att jag fick ringa dåvarande chefredaktören för Expressen och be honom se till att hans reportrar inte störde FOI:s analytiker på nätterna. FOI dominerade förstås på myndighetssidan mediernas nyhetsrapportering. Men vem ägde frågan? Lars Enqvist som då var socialminister gjorde ett kraftfullt intryck, och det intryck jag fick av honom var att det var han och Socialstyrelsen som ägde frågan. Men den som gjorde jobbet, det var FOI. FOI tog ledartröjan och medierna är inte dummare än att de ser vem som har den. I själva verket blev det så att FOI slet åt sig denna ledartröja och behöll den. FOI ägde frågan oavsett hur hierarkierna såg ut. Hur gick det? 476 prover analyserades på FOI NBC-skydd. Det svar alla väntat på: Inget innehöll antrax. Därmed var mediedramaturgin över. // Per Lunqe Medierna går igenom en förtroendekris. Bara 43 procent av de tillfrågade i en undersökning av Novus tror att det inte är så. Det skriver Dalarnas Tidning i en ledare. Hela 60 procent i undersökningen tror att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild samma media föredrar. Den som intresserar sig för psykologiska operationer och propaganda vet att desto större tillit det finns mellan media och mediekonsumenter, desto bättre kan propaganda mötas. Då ska folk lita på tidningar, radio, teve och nätet. Men det är inte så enkelt. Ett exempel ur min egen erfarenhet visar att mediekonsumenterna ibland inte uppmärksammar varifrån informationen kommer. Vem är trovärdigt subjekt i nyheterna? Jag var pressansvarig på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och drev en informationssatsning som började i oktober 2002. Tillsammans med säkerhetspolitiska experter besökte jag de största nyhetsredaktionerna i Stockholm. Vi gav journalisterna bakgrunden till den kommande militära konflikten mellan USA/Storbritannien och Irak. Redaktionerna fick också en presstjänstlista med 22 rubriker, allt från vapenskador till eventuellt FN-ledd operation med svensk trupp. 29 FOI-forskare stod på listan. Dessutom guidade vi journalisterna till Försvarshögskolan för frågor vi inte kunde svara på, till exempel om folkrätt. Den kostnadseffektiva insatsen gav full pott. Efter det att USA inledde luftoffensiven 20 mars 2003, gick telefonerna varma på FOI. Vi dominerade de svenska nyheterna om kriget. Under tre veckor fick vi över 200 träffar i etermedia, tillkommer papperstidningar. Men nu kommer det som jag inte förstår. FOI lät göra en undersökning om kriget genom Ingrid Friberg Samhällsinformation AB (2003-04-14). På frågan ”Vilken typ av informationskällor anser du vara de mest tillförlitliga när det gäller kriget i Irak?” svarar 61 procent: Svenska nyhetsmedier. 10 procent svarar: Svenska myndigheter. Så gott som all information i svenska medier om Irakkriget kom från en svensk myndighet. Slutsats? Man ska inte dra för stora växlar på individers förmåga att kolla varifrån information kommer. Förstår de tillfrågade i en opinionsundersökning frågan? // Per Lunqe |