För Arasteh finns mycket att försvara

Arasteh Heinemann kom till Sverige som flykting 1986. I frivilliguniformen försvarar hon sådant som många tar för givet.

Arasteh flydde från förtryckets Teheran 1986 till Sverige och upptäckte här att det finns något att försvara, demokrati och yttrandefrihet. Tryckfrihetsförordningen fyllde nyss 250 år i Sverige och den har funnits så länge att många av oss inte reflekterar, vi tar den för given, lika självklar som att vi vart fjärde år lägger vår röst i allmänna val. Det bli lite slentrian över det hela. Arasteh vet vilket värde rätten att tala har.

1986 hade Arasteh och hennes man fått nog. De flydde från Khomeinis Iran, en religiös diktatur. Arasteh hade blivit förklarad icke önskvärd på gymnasieskolan. Och Iran och Irak var i krig.

Arasteh är nu instruktör i Försvarsutbildarnas CBRN-förbund. Hon reser runt i sitt nya land och lär ut grundläggande kunskaper om stridsmedel som är förbjudna i alla konventioner men som ändå kan drabba invånarna i Norrköping, i Stockholm, i Umeå. Hon gör det också med en självklar auktoritet, jag var med på F 7 i höstas när Arasteh var instruktör på en kombattantutbildning. 30 civilanställda både lyssnade och ställde frågor. De var mer vakna än jag är van vid på utbildningar när frivilligförsvaret är ute i landet.

​Arasteh är också ute på rekryteringsevent för Försvarsutbildarana eller Hemvärnet, och då träffar hon människor som likt hon själv flytt ett otryggt land för att komma till ett tryggare.

"När jag träffar dem, kanske från krigets Syrien, och då frågar de varför jag gick med. De känner obehag för gröna kläder, för uniformer, och det kände jag också. Det var i mitt förra hemland poliser och militärer som ville mig illa, de var regimens förlängda arm. Där betyder en uniform förtryck. Här i Sverige är en uniform trygghet. Jag bär min med stolthet" säger hon.

Arasteh Heinemann gillar den svenska demokratin. Foto: Per Lunqe 

// Per Lunqe

---