BIOlogiska VAPEN - potent hot kräver beredskap

Inte bara media utan även svenska myndigheter går igång på inträffade händelser, brandsläckning, i stället för att värdera möjliga hot. I hotskalan finns ett potent hot som inte ligger i medias blickpunkt nu, men som mycket väl kan hamna där, biologiska vapen.

Biologiska vapen är en fattigmans möjlighet att åstadkomma stor skada med liten kostnad. Problemet tas upp i ”Sverige - värt att skydda” från Kungliga Krigsvetenskapsakademin. Vapnet kan orsaka skada, inte bara fysisk utan är också ett medel att skapa oro och därigenom försvaga allmänhetens tilltro till de myndigheter som ska ge skydd och trygghet.

2001 florerade pulverbrev i Sverige. Efter skarpa antraxbrev i USA fanns risken att de svenska pulverbreven skulle innehålla mjältbrandssporer, antrax. FOI, där jag jobbade på kommunikationsenheten, blev spindeln i nätet för hanteringen av pulverbreven. Postterminaler i Norrköping stängdes,  smittskyddsläkare i Jönköping ville veta hur man diagnosticerar antrax och paket transporterades med polishelikopter från Kiruna till FOI:s avdelning i Umeå där försändelserna analyserades. Pulverbreven dominerade media i två veckor. Till slut blev facit: Ingen av de 476 försändelser som FOI undersökt innehöll Antrax. Därmed gick media vidare mot andra nyheter.

Men för myndigheter borde biologiska vapen vara en punkt på dagordningen även i dag. Deras potentiella skräckeffekt, kärnan i en terrorists verktygslåda, och den ringa kostnaden för att uppnå skräcken gör hotet till något reellt.

Det är inte bara billigt. När jag pratade med en kollega på FOI, en professor i biologi, förklarade hon hur enkelt det är, det räcker med gymnasiekunskaper och ett rudimentärt säkerhetstänk.

Vad gör berörda myndigheter för att förhindra biologiska attacker och hur handhas situationer där biologiska vapen använts? Det är information som snabbt ska kunna plockas fram.

Det enda Sverige pratade om under två veckor 2001 var Antrax. Foto: Aftonbladet

​// Per Lunqe 

---